Du är som en fin blomma som slår ut påe n sommar äng.
så fin av glimrar i solskenet,men när året är slut drar du ihopp dig och försvinner
från allt å det blir tomt på ängen som tidigare var full av fina färgen som jag tittade på så mycket.
vardag när jag kom hem kom jag alltid å tittade hur det var med dig sen en dag  när jag inte kom till ängen  var det något som saknades ,
jag kände en oro  jag kände sorg, smärta, men även en blandad känsla av glömska .
det kändes otäkt .
När jag väl kom till ängen där på var du borta -
helt tomt  och övergivet mitt hjärta var inte det samma som förut .



 Jag är så rädd att förlora dig !♥